Sthlm

Är just nu i Sthlm och hälsar på en kompis.

I dag var vi och tränade =) Simmade först en halvtimme sen gym i ca en timme. =) så kul Södertälje har typ världens bästa tränings ställe.

nu sitter jag lite vid datorn och han spelar tv-spel. Ska snart kolla film hoppas ja.

Sen får vi se vad morgondagen har att bjuda på.

Ingen bild i dag :/


Ha de


Mamma jag saknar dig.

Mamma jag saknar dig.

Att det kan göra så ont. Den smärtan och tomhet man har i kroppen är svår att beskriva med ord.
Men det känns som en del av mig har dött.
Frågan är hur man kan få den delan att börja leva igen?
Hon kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Men jag längtar så efter den dagen då vi kommer att ses igen mamma.
 


Älskar dig nu och föraltid.

Spontana mamma



Min Mamma var en person som inte var rädd för att göra bort sig.
Här ser vi henne skjutsa hennes kompis i en skottkärra =)

Mamma var nästan alltid glad.
 
Som i går var ja ut med några kopisar på krogen.
I dag när jag kom hem så hade mamma varit här då hade jag fått ca 100 frågor om kvällen.
En fråga ledde lätt till 10.
När man kom hem så såg man ju oftast inte så pigg ut och det såg hon, och det första hon sa dom gångerna man så hemsk ut var " jag ser att du hade roligt i går" =)


Jag har fått så mycket fina och uppmuntrande msm, mejl och samtal från fina människor =) Tack

Älskar er alla så att det gör ont.


Fest

I går var jag ut med Marie å gänget, vi var på Steel town där var det bra drag och roligt folk.
Men sen bestämde vi oss för att gå vidare men alla kom inte med:P
Men en helt okey kväll =)
Pratade med Marie i morse å ja vi båda var på varsit hål l:P hahaha
Nu ska jag fortsätta tycka lite synd om mig själv, fast det är självförvållat.

Kram på er

Dagen efter



Så här dagen efter.
Nu har alla släktingar och vänner åkte hem till sig.
Men tänker mycket på mamma.
Det var verkligen en jätte fin begravning=)
Men livet måste gå vidare och det gör det oavsett om man vill de eller inte.

TACK Malin W.

Tack till alla andra=)

Begravningen




Fy fan !

Idag var begravningen =(
Jag hade bestämt mig för att sjunga och Anna skulle spela flöjt till.
Alla grät hur kunde man hålla sig men det gick.
Jag hade bestämt mig för att hålla mig tills att vi hade sjungit och spelat klart.
Första raden sprack men ingen märkte det.( För jag såg Ellen gråta.)
Jag sjöng The Rose och Anna spelade tvärflöjt till, Lotta kompade.

Det var en jätte fin begravning mycket sång och musik det hon tyckte om, Mammas jätte duktiga kör sjöng och en sjöng solo.

När hon sjöng höll jag på att ja kollapsa.. jag var tvungen att gå ut och skrika.
Prästen läste även upp det Ellen hade skrivit. Inte ens prästen kunde hålla sig för gråt.

Sååååå mycket blommor vi har fått och folk som har skänkt till cancerfonden. TACK

Saknar och älskar dig så mamma nu och för alltid.

Tack alla & Malin W.

Kärlek


Alla har vi nog varit kära någon gång, så vi vet hur det känns.
Den kännslan man har i kroppen som gör att man mår så bra, så man tror att man drömmer. Sen vaknar man upp och det faktiskt är sant. Alla människor är värda att älska och att älskas.
Men varför kan kärlek göra så ont för?
Det är just det vågar man bli kär igen när man har blivit sviken.
Svar: Ja det vågar man. Mister man en står tusen åter. 

Men den kännslan som var så underbar kan helt plötsligt förvandlas till någonting hemskt smärtsamt.
Det är sånt som händer och det måste man ta i tur med även om man inte vill!

Kärlek är någonting bra därför måste vi ta vara på den.

Manke

Det här är min farbror Manke, han dog för snart tre år sedan. Han var en av dom absolut snällaste personerna i världen.
Han kom alltid när man fyllde år eller hade namsdag.
Han var också en mycket rolig person. Drog ofta roliga skämt och så.
Han och mamma kom bra överens och hade roligt i hop och det är jag säker på att dom har just nu också =)

Är man en som Mamma och Manke kommer man till ett bra ställe för det har man förtjnat.
Det här var två personer som nog tänkte på sig själva i sista hand väldigt ofta.


Lumpen








I början utav grundutbildningen som varar ungefär tre månader hade vi vårat sodatprov efter en fältvecka. Efter en fältvecka är man bra trött. Men sliter ganska mycket, sover inte så bra och äter så där. Under en fältvecka sätter man upp tält fixar tvätt ställ mm.
På dagarna kan man tex. ha skjutövningar eller ha olika övningar. (jobbigt)
Och efter den här fältveckan skulle vi då ha vårat soldatprov.
Vi gick i 86 timmar 10 mil, ca 20 kg packing, två små mål mat.
Vatten fick vi ta ut tex. diken och så och för att man inte skulle bli dålig utav bakterier så stoppade man ner en klor tablett. Så man drack badhus vatten känndes det som.

Allt slet hade ont men jobbade på riktigt bra.
Men jag hade så fruktansvärt ont i fötterna så varje steag var en pina.

När vi äntligen kom till bara till Garnisonen föll alla pladask ner på backen. Men vi fick vila lite för länge och det är aldig bra. 
När befälen kom sa dom att vi skulle ta oss till hinderbanan.
Då skulle hela gruppen men packning, vapen och utrustning ta sig igenom hela hinderbanan tillsammans.
Fy fan va vi slet.
När vi då 1 Grupp äntligen kom i mål, sa befälen att vi gjorde så otroligt dåligt i från oss. Och när vi gör någonting dåligt måste " öva på detta" å ja säger de om blickar kunde döda. 
Men sen sa han att det var ÖVER.
Då blev man lättad.
Sen fick vi en coca cola och en kexchoklad, det smakade riktigt bra=) Men man orkade bara en halv cola och en halv kexchoklad. 

Men alla som påbörjade soldatprovet avslutade det. Och vissa bar i bland dubbel packning och dom är jag så imponerad av. Jag hade fullt upp med min packning ja.  

Efter en sådan här övning så uppskattar iaf jag vatten, mat och vila.

Kommentera gärna =)

Många av mina närmaste

Många gånger funderar jag på om jag har fått dom bästa vännerna i världen, å ja det har jag.
Tack för att så många har ställt upp för mig efter att min mamma dog.
Finns flera av dom men som inte finns på bild just nu.

Kärleken kan ta slut men det kan inte vänskapen. Tänk på det.






Mamma & jag



Här tog jag med mig mamma på picknick i Högbo.
Hon var väldigt trött p.g.a cellgifterna men var glad och pigg ändå under omständigheterna.
Vi åt kycklingsallad och drack saft.
Den här dagen uppsakttade hon jätte mycket, och jag med.

Älskar dig mamma.


I dag när jag klev upp slog det mig att mamma inte skulle vara i köket och säga "godmorgon Maddis sovit gott"
Att inte längre känna en människas närvaro är jätte hemskt. Men man känner ändå att hon är med en på någotvis.
Mamma var en sådan mamma som alltid ställde upp, som alltid fanns där, som alltid älsade en oansett.

Det känns tomt att hon inte är med oss.
Men nu vet jag att hon har det bra och behöver inte ha ont.

Komentera om n i vill

Sviter efter piercing

För ca fem år sedan så piercade jag örat. Det var det sista hålet jag skulle ta i örat sen var jag klar. Och nog blev det de sista alltid.
Efter ett par dagar började det göra skit ont men jag var ju van vid att få inflamationer efter jag tagit hål i öronen så ja var van.
Familjen skulle på semester till öland så jag försökte vara som vanligt. Men varje steg jag tog så dunkade det hemskt mycket i örat.
Jag låg mest på sängen för att jämna ut trycket.
Jag tvingade mig själv att ta ut smycket och trodde förstås att nu blir det bra så får jag göra om hålet sen.
Men det blev värre. Åkte in till sjukan och läkaren tog ett prov, gav mig ett penselin och sa att om odlingen visar nått annat så hör jag av mig, men han hörde inte av sig.
Vi åkte hem och det blev inte bättre så vi åkte in akut till Gävle sjukhus. Sköterskan sa att skynda upp till öron så det gjorde vi.
Där gav dom mig en bedövingsspruta i örat, aj och så skar dom i örat.
Sen sa hon att du blir kvar här på sjukhuset i natt.
Jag tänkte ligga på sjukhus för att ha tagit hål i örat.

Fortsättning följer...

Ni får gära kommentera allt jag skriver.

Ha de och pierca inte er med pistol.




Ridtur


Söndag

I Dag gick jag till stallet vid tio tiden. Jag förberedde saker och ting, sen tog jag in hästarna Bengt och Satan.
Jag och Pernilla körde en varsin, det var skit kul.
När vi kom tillbaka fick hästarna mat och sen fick dom vila.
Då tog jag in Capri mitt projekt. Hon är en trav häst som ska få en ny chans, och fram tills dess rider jag henne.
I dag red vi på ute på öppna fält och la av en bra galoppsträka =)
Sen tog jag mig en springtur åt lite mellis och där är jag nu på dagen. 

Ha de 

Pulkaåkning



I dag så var jag först i stallet, jag körde häst för första gången=)
Kul var det och fort gick det, det är så roligt att vara ute när det är fint väder tycker jag.
Sedan var det lunch, och efter det tog jag mig en joggingtur på ca 40 min, gjorde situps och armhävningar.
Efter det var man hungrig i gen och åt lite till.

Jag tyckte att syrran skulle komma ut lite så jag lurade ut henne. Vi åkte lite pulka bevis har ni där. 
Men det var inte så mycket snö så det gick så där. 
Och så har vi mig med hundra ideer. Så jag gav förslag på att vi skulle tävla.
Tävlingen gick ut på, att den som på kortast tid drog den andra i pulka en viss sträka   och tillbaka vann. Jag fick tiden 2.19 och det gick tungt som fan Ellen fick tiden 1.38. Så jag ville göra om och då visar det sig att ungen hade fuskat hon har haft händerna i. Så jag drog i gen fick tiden 1.19 och vann. Allt är en tävling och jag absolut älskar att vinna oavsett vad det är. =)

Å nu är man inne i värmen. Ska städa lite och så nu, ganska så trågigt.

I kväll blir man hemma eller kollar på film med Sofia.

Ha de

Min systrar Jag Anna Ellen


Insatssoldat

Jag muckade från lumpen den 16 Maj 2008. Det bästa datumet i världen.
Jag bestämde mig för att göra lumpen väldigt tidigt. Det var då förstås ingen som trodde på mig. Men sen när jag möstarde så började folk hajja att ja hon tänker nog göra det.
Det var otroligt tufft i bland och man kämpade så att man blödde näsbold.
Det var jag och två tjejer till och ett helt gäng med killar. Men jag trivdes jätte bra.
När man skulle ut var det inte fem tjejer som skulle göra 500 saker innan man skulle gå utan nu går vi sa man och så gick man. Det var inge mera med det. Missade man bussen fick man ta nästa.

Kommer att berätta mycker mera ;)

Det är en period i livet som jag inte skulle vilja göra om men jag ångrar alldrig att jag gjorde det.

Mamma

I bland funderar jag på hur jag ska kunna leva utan min mamma.
Jag vet att det finns dom som inte har någon mamma två jätte bra killar jag känner är utan mamma. En av dom är jag bra kompis med,hans mamma dog också i cancer.
Det är små saker som gör att man börjar tänka på henne. Tex. vi har en katt, och den tyckte hon mycket om, så när man ser honom tänker man lite extra på henne. Hon finns i en tankar nästan hela tiden, och det känns som om hon är med en.
Det värsta är tycker jag är att hon inte han få bli mormor, hon hade nog blivit världens bästa mormor. Hon absolut älskade små barn.

Det andra är att hon inte han få se min två små systrar ta studente och gå på balen.

Mig hann hon även om hon dog alldeles för tidigt, hinna få se ta steget in i vuxen världen.

Det är så många det är synd om. Mina systrar som förlorade sin mamma.
Min pappa som förlorade sin kärlek, mormor som förlorade ett barn och hennes syster som förlorade sin lillasyster. Mammas kompisar som förlorade en nära och bra vän.

Livet är inte rättvist och tiden läker inga sår det är hur man bearbetar livet.

Älskar dig nu och för alltid mamma, din dotter Madelene.


Jag


Hemska sjukdom

När jag var 14 år gammal hamnade jag i en depression, och den utvecklades till en  så pass allvarlig ätstörning som nästan ledde till anorexia. Men nu i efter hand tror jag att jag hade det.
Det är en jätte lång historia men får berätta lite i taget.
Det första halvåret visste ingen om min ätstörning. Men sen upptäktes den. Folk runt om kring en skulle ha super koll på vad man åt eller att man åt. I ungefär 1 1.5 år till 2 år hade jag det. Det var hemskt jobbigt inte bara för mig utan för alla runt omkring en. 
Jag fick gå på en massa möten och fick all hjälp dom trodde jag behövde. Jag trivdes inte alls på dom där mötena utan jag ville bara där i från. Efter en lång tids kamp fick jag sluta gå på alla möten.
Jag sa att jag kunde bli bra av mig själv, men de var det ingen som trodde på.
Men när jag som sagt äntligen fick sluta gå på dom där mötena, bestämde jag mig för att jag skulle hjälpa mig själv att bli bra. 
Så jag bestämde mig. Det här var inte jag. Den Madelene som mådde bra älskade mat, att vara glad och att orka med saker och ting. Den sjuka Madelene orkade inte skratta, orkade inte leva helt enkelt. 
Så jag valde att börja arbeta med mig själv.
Folk trodde ju inte att jag skulle överleva utan dom här mötena. Men när jag fick sluta på dom och hade bestämt mig för att bli bra, så blev jag bra.

Det jag menar är inte att man inte ska ta emot hjälp för det ska man. Men det kanske finns dom som blir bra på egen hand och det är inte alls många kanske 1 av 1000. Men jag kanske var just en av dom.
Så jag tror att man ska ta emot hjälp och ta emot hjälp av sig själv. För ingen känner dig bättre än du själv.

Åter igen det jag menar är att man är värd ett bra liv. Man är värd att äta gott och leva bra.

ALLT GÅR INGENTING ÄR OMÖJLIGT.

Dagens motion

Tjena.bild från den 17 december.
Nu är det Ellen som skriver igen.
Idag var jag hemma från skolan, hjälpte pappa lite och städade hela övervåningen å fixade lite.
Sen kom Maddis hem från stallet och vi satte på oss skidor och ner till sjön och åkte där.
vi åkte runt lite och till valludden, underbart väder också.
ja, va ska man säga, Maddis ramlade ett antal gånger och skyllde på skidorna :P

Puss&Kram

Torsadg

Klev upp i morse gick till stallet. Var ute på en ganska lång och jobbig ridtur, så sjukt fort detgick i galoppen.
Tog mig sedan en lång promenad, skönt och gå för sig själv och fundera lite, fundera på hur framtiden ska bli.
Sedan åkte jag till en kompis Sofia och pratade med henne ett tag.
Efter det åkte jag till jobbet, där jag jobbar med handikappade människor. Asså vad kul det kan vara, om du kommer dit ful i håret, har på dig fula kläder eller gör någonting galet. Talar dom garanterat om det för dig, dom ljuger då aldrig.
Som en gång när jag kom dit jag var inte precis till fixad, så säger en utav dom " men Madde hur fan ser du ut idag" =)

Till min älskade Mamma 27/12

Det var du, du som lärt mig allt, Det var du som lärde mig att stå stadigt på båda benen.
Dom gånger jag mådde dåligt fanns du alltid där, du lyssnade jämt och sa dom rätta orden.
Jag vill tacka dig, tacka för dom 14 år, 9 månader och 5 dagar med dig mamma.
Jag fattar inte att detta har hänt, jag behöver dig, Vi behöver dig, men som vi lovade, vi ska klara oss. Det känns så tomt.
Du lärde mig vad som är rätt och fel. Du lärde mig att tro på mig själv och acceptera livet som det kommer även om det är svårt.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta. 
Är det verkligen meningen!? Att må så fruktansvärt dåligt i 4 år, och bara kämpa och kämpa och se frammåt och aldrig klaga, men bara få dåliga besked?
Är det meningen att vi, Pappa, Madde, Anna & jag, släkt och vänner ska må såhär dåligt? Att livet ska vara slut när man är 43.
Mamma, lova att ha det så bra du kan och att du inte saknar oss för mycket. Att du gör allt du vill nu, gympar, sjunger, jobbar.
Jag älskar dig <3  

Av Ellen ottnargård;  eellenlinnea.blogg.se


Min Lillasyster

Sång



Sången är ett jätte stort intresse för mig. Jag är så tacksam att jag får sjunga
med den här killen.
Jag var faktiskt med i en karaoke final för ett tag sen. Jag vann inte med det gick bra.
Tjejen jag hejade på vann tyvärr inte heller.

Intressen och mål är väldigt viktigt att ha=)

Sova

Nu ska man snart gå och sova kvällstrött som man är.
Förut hade jag en mamma som ALLTD kom in och sa god natt, nu har jag ingen mamma längre som kommer in och säger god natt. Fast även om dom som har lämnat oss inte finns kvar hos oss fysiskt så finns dom ALLTID med oss i våra hjärtan och tankar.
Man ska vara glad och tacksam för det man har inte det som man skulle vilja ha.
Jag tror man ska vara försiktig med vad man önskar sig, tänka sig för vad man säger.

Kvällens sov tips sörj dom man har förlorat men tänk på alla fina minnen man har.

God Natt

Min Älskade Mamma


JAG


.....  är en tjej som heter Madelene och är 20 år gammal.
Kommer från Årsunda men är uppväxt i en liten by som heter Långängarna, där jag bor med min familj.
Jag har bestämt mig för att försöka skriva här för att jag 
ska kunna gå vidare och kanska kunna hjälpa andra.
För tyvär har jag under min 20 år hunnit varit med om mycket hemskt.

Under mitt år som 14åring hade jag ätstörningar, i 1½ till 2 år.
När jag var 17år åkte min morbror upp och blev en ängel,
nu under mitt år som 20 åring vart min mamma en ängel.

Här kommer jag berätta historien om mitt än så korta levnadsliv..

Kommentera gärna! :)

RSS 2.0