I bland funderar jag på hur jag ska kunna leva utan min mamma.
Jag vet att det finns dom som inte har någon mamma två jätte bra killar jag känner är utan mamma. En av dom är jag bra kompis med,hans mamma dog också i cancer.
Det är små saker som gör att man börjar tänka på henne. Tex. vi har en katt, och den tyckte hon mycket om, så när man ser honom tänker man lite extra på henne. Hon finns i en tankar nästan hela tiden, och det känns som om hon är med en.
Det värsta är tycker jag är att hon inte han få bli mormor, hon hade nog blivit världens bästa mormor. Hon absolut älskade små barn.

Det andra är att hon inte han få se min två små systrar ta studente och gå på balen.

Mig hann hon även om hon dog alldeles för tidigt, hinna få se ta steget in i vuxen världen.

Det är så många det är synd om. Mina systrar som förlorade sin mamma.
Min pappa som förlorade sin kärlek, mormor som förlorade ett barn och hennes syster som förlorade sin lillasyster. Mammas kompisar som förlorade en nära och bra vän.

Livet är inte rättvist och tiden läker inga sår det är hur man bearbetar livet.

Älskar dig nu och för alltid mamma, din dotter Madelene.