Här tog jag med mig mamma på picknick i Högbo.
Hon var väldigt trött p.g.a cellgifterna men var glad och pigg ändå under omständigheterna.
Vi åt kycklingsallad och drack saft.
Den här dagen uppsakttade hon jätte mycket, och jag med.

Älskar dig mamma.


I dag när jag klev upp slog det mig att mamma inte skulle vara i köket och säga "godmorgon Maddis sovit gott"
Att inte längre känna en människas närvaro är jätte hemskt. Men man känner ändå att hon är med en på någotvis.
Mamma var en sådan mamma som alltid ställde upp, som alltid fanns där, som alltid älsade en oansett.

Det känns tomt att hon inte är med oss.
Men nu vet jag att hon har det bra och behöver inte ha ont.

Komentera om n i vill