Jag känner så för dom här två killarna som dog i bilolyckan.
Jag tänker mycket på dom och deras familj, släkt och vänner.

Livet är inte rättvist och det kommer det aldrig att bli heller.
Vi får helt enkelt göra så gott vi kan ändå. 

Jag hinner inte skriva och sen så glömmer jag bort de.

Jag kan inte heller skriva när jag inte känner så starkt för nått.

Men en sak:

Min mamma finns inte längre men det gör ni så fortsätt visa de.
Bara för att det har gått ca fyra månader betyder inte de att inte smärtan finns där för det gör den. Den kommer ALLDRIG att försvinna. Tro mig.